Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20120329

Barnets utanförskap syns i fattigdomen


Barn vill bara barn och låter vi dem vara barn? Idag skriver ett antal barnläkare på DN-debatt att barnen borde få rösta. En klok tanke vid en första anblick men så tänker jag ett varv till och landar i att de har rätt i sin analys men hamnar fel i slutsatsen.

        Vi vill alla vårda barnet i oss och gärna som vuxna låta barnsligheten i oss göra sig påmind när vi leker med våra barn. Men låter vi barnen behålla barnet i sig eller ställer vi krav på vuxenhet och ansvar över samhällsutvecklingen alldeles för tidigt. Får barnet vara barn så länge som de vill eller blir de allt för snabbt miniatyrer av oss själva?

          Att ge barn inflytande och att ge barn ansvar är två skilda frågor. Det första ska de ha men sedan så blir det mer besvärligt när ansvaret ska kliva in. När jag läser den nya skollagen så har de skarpa skrivningar som fanns i lagen från 1985 (kap 4. 2 § Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad.) på ett sätt tydliggjorts i den nu gällande lagen från 2010  (kap 4, kvalitet och inflytande: Allmänt om barnens och elevernas inflytande
9 § Barn och elever ska ges inflytande över utbildningen. De ska fortlöpande stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och hållas informerade i frågor som rör dem.
Informationen och formerna för barnens och elevernas inflytande ska anpassas efter deras ålder och mognad. Eleverna ska alltid ha möjlighet att ta initiativ till frågor som ska behandlas inom ramen för deras inflytande över utbildningen. Elevernas och deras sammanslutningars arbete med inflytandefrågor ska även i övrigt stödjas och underlättas. )

           Det är skrivningar som förpliktar. Men innan vi ens börjar diskutera rösträtt är frågan hur skolan lever upp till den aktuella lagstiftningen som in grunden inte är ny utan funnits från 1985 snart 30 år och på en fråga till elevråden så är de mest rundningsmärken för rektorer och skolpolitiker. En sorts läpparnas bekännelse. Jag blev hänvisad till en undersökning som pekade på att inflytandet sjönk med åren i skolan och om vi tänker tillbaka med ett klassrum en lärare som tillsammans med eleverna ägde dagen terminen så kunde inflytandet ske på ett mycket lättare sätt än när man mer springer mellan klassrum antingen som lärare eller elev som mer produktionsenheter. Har Vimmerby i som jag känner till i mitt antagande kring inflytandet. (Har under ca 10 års tid utbildat elevråden i elevfackligt arbete och med det anser jag mig ha en insyn i skolans värld, är på köpet även pappa…)

          För att återvända till dagens artikel i DN så skriver de om att man ska tala om de barnets utanförskap och då hamnar man rätt anser jag. Ser vi på hur skolan smyger in kostnader under premissen att det är ”frivilligt”. Det är resor som kombineras med shopping och äta ute. Det är fadderbarn som ska ha en slant. Man ska köpa klasskläder för avslutningen. Det ska åkas på klassresa. En liten utgift här och en liten utgift där. När excelfilen läggs på overheaden och bilden vilka som betalt till klassresan står där svart på vitt. Har de bara glömt eller har de inte råd? Barnet pekas ut och ska Kalle få följa med på vår bekostnad eller vara hemma? Vet Kalle om diskussionen som pågår på föräldramötet. Självklart är inte Kalles föräldrar på plats. Sjuka, arbetslösa eller bara skiter i föräldramötet. Utanförskapet blir tydligt.

          När sonen kommer hem och det ska köpas gemensamma kläder till klassen med tryck a´600 kronor. Visst frivilligt men när 9 av 10 beställer och den tionde inte är den starke som går sin egen väg så syns utanförskapet.  När klassens fadderbarn ska ha sin peng så blir det en sport att kunna lägga ett par kronor mer för att kunna vara ”mer” solidarisk än de andra (Att man sedan missat vad solidaritet är gör det hela än jobbigare) Listan av barnfattigdomen kan göras lång och ges många ansikten. Utanförskapet är förkroppslat med fattigdomen och då behövs inte statistik Nissar utan det räcker bra med att se vardagen i skolan för att förstå att man måste göra något.

        Om jag avslutar där jag började med rösträtten till barn så känner jag nej. Skulle föräldrarna lägga sin röst på Sverigedemokraterna om barnet ville de eller skulle rösten tillfalla det parti som de själva röstade på? Skulle det minska utanförskapet eller inflytandet över skolan och lektionerna? Tror inte en röst till, till föräldrarna skulle fixa det. Det som behövs är en politik som ser utanförskapet och vill motverka den. Så det är bra att de lyfter problemställningarna men så landar de fel i lösningarna. Låt barnet få vara barn så länge som möjligt och låt oss vuxna ta vårt ansvar som brister idag.


Mer på NetRoots för progressiva bloggare ochPolitometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
blog comments powered by Disqus