20120318

Jävla förtroendevald, bliv vid din läst


Att vandra längs förtroendevägen är vådligt
Är man som politiker förbrukad eller är det så att man upplever de bästa åren i sitt liv? Det finns en risk med att vara politiker men också fantastiska möjligheter som få får. Men resan som politiker bottnar i ett ord. Förtroende.

            Förtroende smaka på ordet. Att vara förtroendevald, inte bara vald utan också fått någons förtroende att företräda dem utifrån dina tankar som du givit utryck för. Först så har medlemmar sagt att du är en bra en och de tror du kan företräda partiet. Vidare så har väljarna hållit med och du får uppdraget. För mig är det hedersamt och gör att när jag går på ett sammanträde klär upp mig för att visa respekt för detta. Att vara förtroende vald, så vackert och ödmjukt. Men en dag så tar det slut. Att räkna med ersättning resten av ditt liv är inget som får vara med i beräkningarna.

Politiker bliv vid din läst

            Men den politiska rollen har blivit allt mer lik ett yrke. Både på gott och ont. Dels utifrån att världen och samhället blivit allt mer komplexa och kräver mer kunskap. Visst så räcker det sunda förnuftet långt men inte hela vägen. Så att se tillbaka hur man med "lätthet" kunde kombinera yrkesliv med sina uppdrag. En historia som jag fick höra i mina tidiga politiska år var att Sträng frågade sina rådgivare vad ekonomerna sa och konstaterade då gör vi tvärtom. Det gick då bra för Sverige. Då var det också en sakkunnig/polsek på tio politiker medan idag är det en politiker på tio sakkunninga/polsek.

När politiken blev ett yrke men bättre villkor för en del

           Jag är tjänstledig för att klara mina uppdrag och sköta förtroendet som jag fått. Att vara politiker å heltid innebär att jag kan träffa medborgarna och rota i kommunhuset efter lösningar på problemen som vi står inför. Jag kallar det en förmån att fått förtroendet att syssla med det som jag älskar. Men jag vet att en dag så är det slut. Att jag inga fallskärmar har utan att den vanliga arbetsmarknaden står där framför mig och jag åter är en på arbetsplatsen. Att jag tappat år av kunskap på hur det fungerar nu. Detta gör att jag ser varje mandat-period som den sista och inte planerar för en till.

Glöm ditt jobb du har fått din pension

            Att inte ta platsen för given bara för jag suttit på den i ett antal år. Detta är en känslig fråga och man rubbar ingen som väl fått en stol att sitta på. År ut sitter de där säkra på att de inte kommer bli flyttade på. Lägger inte två fingrar i kläm och gör inget uttalande på ett sammanträde. Röstbodskap är ett snällt namn och sitter man i opposition är det oerhört populära av majoriteten då de inte gör en fluga förnär… Men en ny period får de gärna för de har väll inte direkt skitit det blå skåpet, önskar de gjort det.

Sitt på din stol tills du dör

            Så som fritidspolitiker även om jag gör det på heltid har jag inga fallskärmar utan dagen efter valet så stå jag på tom backe. Antingen så kan jag få förtroende för en period till eller så är det från dag ett tillbaka. Så när riksdagsledamöter måste ha ersättning resten av sitt liv blir det bara osmakligt. För är det inte så att när vi närmar oss informationssamhället en politiker har en förtur för de lever just i den framtid som vi går till mötes. Är det inte så att den kortutbildade låginkomsttagaren är i ett större behov av en längre ersättningsperiod än en kvalificerad politiker. Visst kan omställning behövas men då en kortare säg max två år.

Förtroende, tid att få men snabbt att förlora. 


Media:SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SmP, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, SVT, SR, GP från Johan Westerholm som skriver i ämnet på SVT debatt också Staffan Lindström skriver om anställningsbarhet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,