20130526

Astrid, Husby och nazisterna

När jag satte mig ner så hade jag två texter i huvudet… Men de växte samman i min tanke och så gör de även här. De handlar om Husby, nazister, Grekland och Astrid Lindgren. Kan verka långt men ska försöka få ihop det. Sökande efter det genuina och att slippa vara en liten lort

Kravallerna, bränderna runt om i landet börjar sakta lägga sig efter nyhetens behag har avtagit. Så är det alltid när det blommar upp liknande situationer. Inget som dock gör att vi kan slå oss till ro. Intensiteten ökar för var gång som de blommar upp och även det som sker runt i samhället förändras. Vi kunde se hur de nazistiska partierna i Grekland tog tillvara på ögonblicket som uppenbarade sig då polisen inte klarade av att stävja buset. Hur de tog chansen att vara den nobla rörelsen som tog de äkta grekernas sida mot det där avskydda buset. Vi ser samma rörelse nu i Stockholms förorter. Hur de nazister samlar sig för att rensa på gatorna och bli av med de där invandrarna, svartskallarna som sabbar vår stolta nation. Som AlexanderBengtsson skriver i Expo ”Nazisterna är också medvetna om att skulle de uppfattas som hjältar efter denna helg kan de med en helt annan frenesi ge sig på andra fiender än människor med utländsk bakgrund. Bland dessa återfinns så väl journalister som beslutsfattare.” Sverige är inte unikt utan en del av den globala världen. Det som sker i Grekland och för ett par år sedan i Paris förorter passerar nu oss.

Så våldet, osäkerheten kring vår identitet leder till att vi söker en trygghet. Något som vi känner igen oss i. Vi söker den där gemensamma nämnaren som kan ge oss trygghet. Då finns Astrid Lindgren där som en mamma eller mormor för oss alla. Någonstans så upplever vi att hon står där för de värderingar som vi vill bära och uttrycka men har så svårt att formulera. Samtidigt som hon ger oss den vackra världen med Småland och gärdsgårdar så pekar hon på allvaret med ondskan och kampen om godheten som måste tas varje dag. Hur den enskilde individen kan göra skillnad och ett citat från Bröderna Leijonhjärta ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort ”. Hur ingen vill vara den där lilla lorten men hur svårt det är i realiteten att ta sig därifrån. Hur lätt det är att skylla på andra och hylla de som gör något. Från våra ungar till deras jäkla unge.

Professorn Mats Trondman talade på en konferens i veckan och förtydligade det hela. När vi var små och en vuxen kom, stannande spelet upp och man lyssnade. Var det mat så lunkande man sakta med hem utan att ta en diskussion om att det var i ett avgörande skeende av matchen. Idag så är bilden en annan… Men samtidigt så kommer nya kulturer till oss som har kvar samma syn på barnet och den vuxna. Ett gäng unga märkte det tydligt när vi var i Uganda. Där visste fortfarande barnet sin ”plats” utan att vara nervärderande. Barnet fick vara barn. Kan vårt problem just vara att barnet allt för snabbt krävs att bli vuxen och ta ansvar. Med ansvar följer makt och med makt påverkan över andra och klarar barnet, tonåringen det och vill de det? Astrid Lindgren pekade på hur barnen vill leka och att vi slutar upp alldeles för tidigt med leken.


Är det därför som det brinner i Husby? Är det därför som Astrid Lindgren är så på tapeten? Är det därför som vi står frågande hur vi ska finna framtiden? Är det därför som krafter som vi inte gillar tillåts växa? Är det så att vi egentligen är för många små lortar?

Media mm: SvD, SvD2, SvD3Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, SVT.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,