"Riskfyllt fokus på barn" är rubriken i dagens huvudledare i
DN. Det handlar om Kristdemokraterna som åter försöker finna ett område som kan
ge framgångar i opinionen. Men jag tror inte de kommer lyckas på detta område
heller.
Krasst så verkar det inte finnas utrymme för ett kristet
parti i Sveriges riksdag. Den kristna grund som mycket av landet ändå vilar på
täcks in av de andra partierna. Inom socialdemokratin och brukar man hävda att
Jesus var den första socialisten och de tio guds bud var så allmänna att endast
de som tog upp gud direkt inte passade in i den socialistiska bibeln. Så
indirekt så är mycket av det kristna budskapet inpräntat i det styrande.
Oavsett så bär vi med vårt arv.
Kristdemokraternas problem är rätt enkelt. De vill framhäva
den enskildes egna bestämmandemakt över sitt eget liv, men är det parti som är
starkast moraliserande över individers handlingar och vill lägga förslag som
styr familjelivet. Svenska folket ser denna dubbelhet och denna typ av
präktighet som man inte anser sig höra hemma nationen. Krasst så är det kring
3-4 procent som delar denna uppfattning och det är det som opinionssiffrorna
pekar på.
Under åren med Göran Hägglund har kristdemokraterna försökt
de mesta för att locka till sig väljare. Vi minns köksborden och sedan hur de
med olika utspel inom vården (Vilket borde vara en enkel resa med tanke på alla skandaler, men si det funkar inte) försökt få ett ökat förtroende. Inget har funkat
utan sakta så har deras siffror sjunkit. Men att som DN peka på att de ska
agera inom sina departement är inte rätt. Ska ett parti vara trovärdigt så
måste de försöka presentera en politik som täcker hela samhället och inte bara
de ansvarsområden som man är satt att styra över (även om det i detta fall är
Anders Borg som styr även socialdepartementet).
Kristdemokraterna chans att finnas kvar i riksdagen efter
valet 2010 handlar mer om en attityd förändring än en politisk förändring. Med
de företrädare som de har vid rodret och de kärntrupper bestående av en stor
del av frireligiösa Sverige känns det inte realistiskt. Ute i Europa finns
framträdande kristdemokratiska partier men de känns mer som våra svenska
moderater med klassisk socialkonservatism som huvudådra.
Efter valet kan det finnas ett kristdemokratiskt parti i
riksdagen. Inte på egen kraft utan med stöd av konservativa gammelmoderater som
inte är nöjda med Reinfeldts ledning av partiet. De ser en chans till att
skruva politiken åt sitt håll med hjälp av kristdemokraterna. Tyvärr, för deras
del, så tror jag de misstar sig. Vinnare om de sitter kvar kommer vara den
kristna högern som kommer göra framstöttningar för att få deras frågor och
representanter på dagordningen. Oavsett så kommer Alliansen vara försvagande
efter valet.
Präktigheten fäller KD, inte politiken
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, Kristdemokrater, KD, Göran Hägglund, religion, #val2014,
