Bokmässan… Ett myller och jag finner inte vad jag söker
eller är det så att jag finner allt för mycket. Upptäcker snabbt att ett par
timmar är alldeles för lite för att få ett grepp och detta kulturens Almedalen.
Efter att nosat på Bokmässan så är bilden att Almedalen är
så mainstream. Här är spännvidden så bred att mässan väggar inte räcker till.
Från de multikommersiella bokförlagen till den hemmasnickrade montern. Kändisar
med glada amatörer. En första bild är att det är mycket mer folkligt att besöka
bokmässan än Almedalen. Ta bara rubriken Rumänska böcker utgivna i Sverige sida
vid sida med Jonas Gardell och de stora förlagen. Kanske jag missade något när
jag rusade förbi utan att ta notis om vad de skrev om. Ett land som ändå är
politiskt intressant med en stark nationalism.
Jag går vidare och överallt står författare och andra
personer på olika scener och ger sin syn på världen, kulturen eller bara
marknadsför sin egen bok.
Utan att skämmas för mina fördomar så ser jag
kulturkvinnorna och bibliotekarierna med mord och lust i blick rusa mellan
montrarna. Slita i böcker jaga signaturen från den aktuella författaren. Ser
hur författaren säger att nu får ni ställa frågor i två minuter och ger sig
själv en fråga och svarar så det bara blir en minut. Egenfixeringen finns och
är närvarande från författarna.
Med tanke på att böcker och bibliotek kräver tystnad så är
det som om ett års tystnad plötsligt bryts och ord som varit kväda i ett år ska
ut samtidigt. Jag kan knappt höra min egen tanke. Bakom ryggen på mig försöker
nu en kvinna trycka ner ett paraplyskaft med ett djur på toppen, i bordet som
skiljer oss åt. Hon ger inte upp trots att krafterna är emot henne. Väntar på
om det ska landa ett fantasidjur på paraplyskaft i mitt huvud. Kanske dags att
gå vidare på mässan…
Stannar till för att lyssna lite på Gunna Grähs och Ulla
Rhedin om bilderboken. Ulla som siter i Alma juryn och gav en målande bild av
Isol som vann priset i år. Isol denna spännande personlighet som jag träffade
när hon var i Vimmerby. Hennes bilder förmedlar så mycker mer än man ser. Nya tolkningar, tankar för varje gång man ser dem. På något sätt så
börjar jag landa i bokmässan. Kan bero på ölen som jag tog till korven. Men är
det inte så att vi tar bilderboken för given och frågan är om inte en bild är
så mycket mer talande än all den text som jag formulerar på denna sida. Lyssnar
på Ulla som tvingas hålla det stela akademiska språket med citat och
källhänvisningar till skillnad mot de andra medförfattarna som glatt slängt sig
med ett levande språk. Frågan som ställs
är om bilderboken ska tillhöra litteraturvetenskapen eller en egen genre
Sista stoppet blir den grekiska krisen genom Kajsa Ekis
Ekman och Alexandra Pascalidou. Bara ett
par steg och jag står ABFs monter ”Vi är alla greker” är ett budskap som
förmedlas om krisen i Grekland. För de är inte bara Grekland. Alexandra pekar
på hur vi ser dessa skyltar i Barcelon och Paris. Det är bara så att det är
Grekland som får bära front skylten över det som sker i Europa. Det slår mig
att det är två tjejer (Ja vi enades om det, trots att Kajsa kanske ville ha det
till kvinnor) som är ledande i debatten om det som sker på den internationella
arenan och då med Grekland som startpunkt. Hur de genom sina böcker speglar den
lilla människan till de stora aktörerna på Wallstreet. Hur världen hänger
samman och ett beslut i ena änden drabbar den enskilde greken.
På väg ut springer jag på Håkan Juholt som är ett föremål
för ständig fotografering. Hur han med tunga armar då bokpåsarna är fulla med
nya utmaningar. Jag hör honom slänga i väg en fråga åt Åsa Lindeborg på
Aftonbladet om kulturen är en kostnad eller intäkt. Men den frågan lämnar jag
bokmässan för denna gång och lovar mig själv att återkomma.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Bokmässan,
