20131010

De sista ljuva åren...

Nya villkor för demokratin. Läser om att Moderaterna gör om sig igen. Inte för att de ser ett annat samhälle som växer fram utan för att mota Socialdemokraterna. Börjat läsa Jimmie Åkessons bok och inser att han och Sverigedemokraterna är en del av det nya samhället. Vi må ogilla det men de finns där och det känns inte troligt att de gör en Ny demokrati och faller ur riksdagen eller våra fullmäktigeförsamlingar. Vi måste förhålla oss det nya samhället som de är ett barn av.

Någonstans i detta nya samhälle finns mitt parti. Sökande efter sin roll som bärare av de socialdemokratiska värderingarna. Svårigheten att finna en väg med sin politik, svårigheter att vara den där rösten av folks vardag som varit partiets signum under 100 år. Den pragmatiska rösten med ideologisk tyngd. Samhället ser annorlunda ut. Värderingarna som människorna bär med sig är detsamma men de tolkas annorlunda och globaliseringen blir till en rädsla och istället för att ses som en möjlighet. Väljarna söker sig tillbaka till gårdagen då de känner att de har ett grepp om sin vardag och omgivning. Nya individer blir plötsligt mer av hot än en tillgång i samhället. Sverigedemokraterna spelar duktigt på detta och lockar till sig allt fler sympatisörer. Övriga partiet väljer att möta upp detta med hot och förklaringar om att SD är dumma. Den egna politiken går mer under benämningen att alla ska med och de svenskar som står utan jobb undrar var de är med någonstans då debatten handlar om integration av de som kommer hit. Om hur många vi ska ta emot som flyktingar eller arbetskraftsinvandrare. Socialdemokraterna kör igång en kampanj med Stefan Löfven som väckarklocka medan den arbetslöse, sjukskrivne inte vill ha en väckarklocka utan ett jobb att gå till. Att åter känna att man gör rätt för sig. Betalar sin egen mat och mannen, trots allt prat om jämställdhet känner att han kan försörja sin familj. Ja, än är vi konservativa på den punkten. Svaret saknas och fokuset ligger mer på att möta upp de andras politik eller stjäla den.

Moderaterna jagar dansbandsväljare. Socialdemokraterna tar fram en app som är en väckarklocka. Vi har massarbetslöshet och skolan fungerar inte som vi vill. Folk känner att äldreomsorgen inte är trygg och att man inte får den vård man anser sig behöva. Rader med kistor radas upp på tv som en tydlig bild av havererad flyktingpolitik. Partierna lämnar de intellektuella som kan brotta ner sig i samhällets problem och finna lösningar.  Istället så jagas PR-nissar som kan forma partiledare och kampanjer.


Ibland så beskylls jag för att vara negativ och så må vara. Men jag vill att mitt parti lämnar denna bana med appar och kampanjer för att borra i frågan hur vi bygger ett Sverige med full sysselsättning, bra skola och trygghet till invånarna. Att börja med analysen om samhället och vidare ta sig till ett samlat förslag. Grunden finns i kongressbeslut och budgetmotion. Men den sammanhållande berättelsen som delas från nationell nivå ner till den lokala, där alla känner ansvar för sin del. Kanske är det försent och valet allt för snabbt på. Vissa kan säkert skylla på media och så må vara fallet men SD stärker sin position, vi lyfter inte i opinionen och arbetslösheten bitter sig fast och gamla sanningar gäller inte längre.  

Media mm: Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3SvD, DN,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,