Mona Sahlin, ni vet hon i jeansjackan som inte snackade som andra politiker. Hon som gjorde det krångliga begripligt och så g ut som du och jag (även om jag inte gillar jeans eller passar i). Ni vet han som kom från Oskarshamn där båtar går i land. Han med en gammal trasig tröja och illasittande kavajer och slipsen på sned, om han hade någon. Ni vet Juholt den där talaren av rang. Den där spolingen som klev in på scenen och mästrade Göran Persson på ett friskt sätt i debatten 2006 han blev statsminister och den gråa kappan åkte på och sedan så har blicken svalnat för var dag som gått. I söndags såg vi en före detta metallarbetare som tagit på sig den lila maktslipsen och så var han också en i de gråas skara...
Vi politiker som kommer upp sig får inte se ut som vi vill längre. Vi mannekängas om och orden slipas så att det ska låta om vi är alla lika. De färgklickar som gjorde oss valda, populära raderas och in i en gr massa som gör att vi inte kan skiljas ut i mängden. Unga tjejer/kvinnor förpassas i en Margret Thatcher look som mer skrämmer än lockar. Den senaste i raden är Annie Lööf som är den yngsta men känns som en av de äldre. Jag beklagar denna utveckling.
Nu sitter jag i plenisalen i Vimmerby Stadshus och väntar på att få träffa alla ungdomar. Än så länge så är jag som jag vill, men är livrädd att få ta steget och inte längre få ha min halsduk runt halsen utan en lila slips, ja jag har kollat i garderoben och det finns ingen. Men i går köpte jag plommonfärgade byxor. Vet inte om det är ok men sådan är jag...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, #pldebatt, Mona Sahlin, Håkan Juholt,
