Är jag en bitter medelålders man eller är det så att jag har
rätt när jag känner mig bortspolad i den politiska debatten. Ung, kvinna,
invandrare, pensionär. Alla ska före mig i kön till uppdragen. Är jag passerad
eller är det så att jag tillhör gruppen som sitter på alla makt? Till
frukostägget så får jag inget svar…
I partierna är det nomineringstider och centrala utskick och
beslut påtalar vilka som ska väljas in och vilka som inte är prioriterade. I
Socialdemokraterna så tillhör jag den senare gruppen. Min fråga är vad som man
egentligen söker när man formerar ett lag. Handlar det om att vi söker
skillnader för bredda kompetensen eller är det för att vara skyltdockor för
väljarna eller är den trender som vi följer. Jag vet att detta kan låta
bittert, men jag känner mig frågande. Jag det vill säga den medelålders vita
mannen finns inte i debatten om uppdragen… Visst är jag för att alla ska med
och att det är viktigt att de som besitter våra uppdrag speglar samhället. Men
man kan inte bara sitta för att man kommer från en utpekad grupp. Det är
taskigt. Jag ser nu jakten ute i mindre arbetarkommuner för att fånga alla
dessa grupper som är fastlagda centralt. Självfallet har alla grupper sina
erfarenheter som är viktiga. Men lik att medelåldersmän kan vara introverta och
fruktansvärt konservativa så gäller det andra grupper också. Jag tror det finns en stark lokal kultur som avgör sammansättningen av listorna ut i kommunerna. En viktig aspekt är vilka fackliga grenar som är starka i kommunen. I Vimmerby har det varit IF Metall vilket avspeglar sig på listorna. Inte att skuldbelägga dem utan för att peka på att de har varit aktiva och duktiga på att ta fram kandidater när andra grupper kastat in handduken.
Jag söker en balans mellan olika gruppers erfarenheter just
utifrån sin grupp till det intellektuella och prövandet av nya tankar. Ser vi
på mitt partis arbete just nu så är det väldigt smalt och en PR-anpassning för
att fånga en liten grupp i Stockholms förorter. De individer som vi söker
kommer ofta från samma gäng även om de representerar olika grupper. Håkan
Juholt hade en poäng med gänget i Stockholm. Men i hans läge så får man ibland
gilla läget för att det är där en stor del av makten finns. Så en tanke om balansen är det som jag söker. Är det så att ordet balans är viktigare än kanelbulle denna dag?
Tja lite bitter är jag nog denna fredag. Varför? En orsak är
att vi inte längre slåss mot 4 oktober kommittén utan jublar över en
kanelbulle. Stridens dag har byts mot ett samtal om mängden kanel och smör i
bullarna. Att då visa på skillnad och vinna val är inte lätt… För till slut är
jag bara en medelålders vit man, med fru, barn, villa och kombi. En rätt så
vanlig person med andra ord.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle
