Två pojkar i varsitt land som båda växte upp i
skilsmässohem. Två pojkar som hade en stökig uppväxt med en förälder som inte
var närvarande och den närvarande inte klarade att vara förälder. Två ungar som
fick klara sig själva och som tog samma val men samtidigt så olika…
Båda pojkarna upptäckte Hiphopen och deras uttryck. Men
rapen passade inte och stegen i breakdancen fungerade inte. Det blev graffittin
som fungerade. Nätter med sprayburken blev vardagen. Båda pojkarna åkte dit med
sprayburken i famnen. Ena på gatan och den andra för snatteri. De gjorde inte
karriär med stadens väggar som motiv utan sökte sig andra vägar för att nå
framgång och få bekräftelse. Vägarna ledde dem båda till politiken. Två olika
ungdomsförbund tog vid. För av Anders Behring Breivik så klev han in
Framstegspartiets ungdomsförbund, medan jag hamnade i SSU med det nära
samarbetet med AUF. Sida vid sida i två länder tills ideologin skilde oss åt.
När jag läser Åsne Seierstad bok om Breivik så slår det mig om
de likheter som fanns i vår uppväxt, men hur olika vi var som individer. Det
där våldsamma som följde honom från barndomen med att plåga djur till det som
sker på Utøya. Två ensamma barn som försöker ta sig fram och vill bevisa för
omvärlden att man är någon… Två så olika vägar. Jag sysslar med att förverkliga
mina idéer vald av folket och av Anders Behring Breivik sitter på kåken för
massmord i terrors namn.
Åsne Seierstad har skrivit en bok som ger för mig en bild av
Anders Behring Breivik och den väg han valde. Boken börjar i den tidiga
barndomen och följer med hela vägen till det som sker på Utøya. Jag ska erkänna
att boken tog på flera sätt. Dels hur lika delar av vår uppväxt var och hur
olika det drog oss åt varsitt håll i synen på samhället och vårt engagemang.
Dels de ingående skildringarna av skotten på ön. Det är så jobbigt att läsa att jag lade under boken ett par dagar. Skräcken bland de unga och
sedan de följande avsnitten där man som förälder känner det panik som uppstår
när man inte vet vart ens barn är och om de lever. Tårarna kommer samtidigt som det finns en vrede mot att det inte är fiktion utan verklighet. Med en son som just
engagerat sig i politiken är det en skrämmande påminnelse om vad som kan ske
och som gör en mer vaksam.
Boken bör läsas och den ger en bild av ondskan genom av
Anders Behring Breivik och samtidigt en förståelse för hur partier frammanar
medvetet eller omedvetet hatet som leder till våld. Där finns särskilt de
högerextrema som lever på att explodera våldet i samhället. Visst drevs av
Anders Behring Breivik av hatet i nazismen men samtidigt så ser jag barnet som
hela sin uppväxt sökte en förebild, någon som såg honom, likt jag själv sökt.
Men inget kan rättfärdiga det som hänt och näringen fann han i de nazistiska
rörelserna. Det var där som idéerna föds som leder till det som hänt. Men glöm
inte att av Anders Behring Breivik en gång var en av oss…
Media mm: Johan Westerholm som fick mig att läsa boken
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, sverigedemokraterna, Demokrati, Anders Behring Breivik, Utøya, Utöya,
