20140111

Grubblarnas tid: Fred är inte gratis, utan det är smutsigt.


I Stockholm bor kungen och jag bor i Vimmerby. Enligt ÖB så är det viktigare att skydda Kungen än mig. Må så vara, men frågan är om varken Kungen eller jag är värda att försvara om vi lyfter blicken lite högre. Johan Westerholm är inne på detta idag när han skriver om detta. Jag fortsätter att grubbla och idag då på försvaret.

Den årliga försvarskonferens "Folk och försvar" börjar i helgen och där samlas alla som har nått att säga, klokt eller min oklokt, om landets försvar och säkerhet. Det var där som Håkan Juholt, nog slog sin spik i kistan som partiledare. Det var där som ÖB fick akut sjukdom och fick resa hem. Nu uttalar sig ÖB om att han bara kan förvara huvudstaden. Som vanligt spetsas argumenten inför denna konferens. Så vart leder de oss?
Alla är nog ense om att vi i dagsläget inte har kapacitet att stå emot ett fullvärdigt anfall mot oss. Att vi då måste bestämma vilka områden som ska prioriteras är rimligt. Men är då huvudstaden det främsta att försvara? Visst finns det ett starkt symbolvärde med att faller Stockholm så faller Sverige. Däremot om vi ser på resurser så är inte Stockholm av strategisk vikt utan det finns som också Johan Westerholm pekar på i sin bloggning en massa andra platser som nog är av större vikt och intresse att försvara.
Försvarspolitik är inte nått enkelt skit utan riktigt komplicerat. Så många intressen finns att ta hänsyn till. Mycket av den svenska försvarspolitiken handlar om regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik mer än själva försvar och säkerheten. Vidare så är det en fråga om vilken roll Sverige ska spela på den internationella arenan? Vilka ska vi samverka, samarbeta med och vilka organisationer ska vi vara medlemmar i? Nato är en av de organisationer som med jämna mellanrum kommer upp på agendan. Nu är det tydligen dags igen. Svårt att se varför vi ska vara med? Någonstans så lever nog den där drömmen om "fria" Sverige som slåss på de svagas sida mot allehanda dumma stater och så... Ibland är jag nog lite naiv, men samtidigt så vet jag att man måste ge stater något för att få något. Fred är inte gratis, utan det är smutsigt. 
Jag erkänner mig som pacifist men erkänner samtidigt att vi behöver ett beväpnat försvar. Jag gjorde inte lumpen, utan lyckades få frisedel med allehanda knep som jag då lärt mig. Idag så kan jag grubbla på om jag gjorde rätt. I SSU så hade vi en delad diskussion om det militära som ansågs vara höger. Men om alla med hjärtat till vänster inte gjorde lumpen så lämnade vi flanken fri för krafterna till höger som stod på kö för att försvara nationen. Samtidigt så visste vi att det fanns en framväxande kraft ännu mer till höger. Nynazisterna som fick lumpen som en skola i att störta samhället. Någonstans på vägen så insåg vi vikten av ett folkförsvar där vi alla var delaktiga. Genom mitt motstånd mot vapen blev min inställning att jag kunde vara med i det civila delen av landets försvar. bygga, vårda med mer. Någonstans där landade jag och står än idag. Kan dock grubbla på om det var rätt att ta bort den allmänna värnplikten? Nånstans så gjorde det att många fler kände ett engagemang för frågorna. Både på gott och ont. 
Vill ni läsa mer och få en bild av historiken kring försvarspolitiken ska ni läsa Brix Ski som gör en otroligt bra sammanfattning av det hela.

Media mm: SvD, SvD2, Ab, Annika Nordgren Christensen, DN, Exp, Exp2,