Det kommunala självstyret är bland kommunpolitiker i det närmaste heligt, men är det så bra? Det finns en självklarhet med närheten till invånarna som kan direkt se politiken och vara med och påverka den lokala utvecklingen.
Men samtidigt så hindrar den i vissa fall nödvändig utveckling på infrastruktur och bostadspolitik och sätter gemensamma resurser i spelet för den egna kommunala egoismen. När de statliga direktiven sedan kommer ner till kommuner och landsting så är det formade utifrån en snittkommun som inte finns vilket gör att det kan ge en skev utdelning utifrån vad som var tänkt. Ett exempel är vårdvalet med den fria etableringen som kan fungera när det finns ett underlag. Men i avbefolkningsbygder skiter sig det fullständigt... fler exempel finns på både bra och dåligt fungerande statliga direktiv och bristen på detsamma...
Någonstans måste det finnas en balans. Jag är inte klar i tanken utan är i grubblarnas tid. Välkommen att hjälpa till med grubblandet.
Tack igen Peter för input! Skönt med kloka läsare
Media mm: Johan Westerholm om boendefrågan som satte mig i dagens grubbleri, Expressen, DN, Maria Croft, DN,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014,